HEJ

Ja, nu var det löjligt längesedan jag skrev igen. Jag förstår inte hur jag lyckas med att aldrig skriva, så många tankar och idéer som jag faktiskt har! Så nu tänkte jag skriva lite apråpå ett inlägg som jenny skrev på sin blogg, om pinsamma händelser. Kanske kan någon mer än jag och Mats skratta åt hur otroligt duktig jag är på morgonen på bussen...

Klockan är tio i åtta på morgonen och jag skyndar till bussen (som vanligt, fast den här gången hann jag VÄNTA på bussen istället för att få den att vänta på MIG). Jag går på bussen och kollar som vanligt efter sätet där Osse ska sitta men hon finns ingenstans. Jag drar slutsatsen att hon är på andra bussen (FEL, hon försov sig...) och går bakåt för att sätta mig någonstans där det finns plats. Som vanligt är alla på bussen svenskar (inte att det inte fanns andra nationaliteter på bussen utan att alla satt på varsitt säte, så det fanns bara säten bredvid andra lediga) och där går jag med min mastodont väska (ska slåss senare) och försöker ta mig fram utan att av misstag råka döda någon.
Jag ser ett säte där det ligger något vitt och drar slutsasten att det är en tidning ("svenskar" brukar lägga tidningar där för att slippa få folk bredvid sig) och jag tar upp den vita saken och börjar förbereda mig för att slänga bort den mot ett annat säte.
Precis när jag ska slänga bort den inser jag att det där är ingen tidning, det är en lärobok och dess ägare stirrar på mig grymt förvånat. "Oj!" utbrister jag, "Det här var visst din!" och lägger den på hans knä varav jag sätter mig ner bredvid honom och börjar läsa bok.

Bara det att min tidigare nämnda mastodontväska hotade att slå till min medpassagerare vid varje skakning (och alla som har åkt vägen mellan Ringarum och Söderköping vet att det skakar i princip hela tiden) och alltså börjar min väska att ge honom ett stort blåmärke på ena benet. "Oj!" tänker jag och börjar ordna med väskan bara att istället för att få den att glida mer mot gången så glider den ner mot hans ben och ligger snart nästan i hans knä. Jag ordnar till det så fort jag kan och resten av resan sitter jag och småfnissar lite för mig själv.

Så, det här var mitt bidrag till pinsamma händelser och då har dagen bara börjat...

"Do you have the time
To listen to me whine
About nothing
and everything
all at once"

...

Hej, nu var det jättelängesedan jag skrev, igen. Den här bloggen börjar kännas så fruktansvärt meningslös för jag skriver aldrig det jag vill skriva. Kanske ska ta bort den? Fast det kommer jag inte att göra för jag tycker för mycket om att ha en bara för att det är en nödlösning om jag behöver skriva av mig.

Jag inspg nu att jag har inte insett hur mycket jag faktiskt har saknat Billie Joes röst förrän jag hörde deras nya låt nyss. Den fick mig att tänka på perioden då Green Day var mitt liv och jag kunde inte tänka mig att inte lyssna på dem. Det är lite sorgligt att jag inte lyssnar på dem så mycket längre, det är faktiskt inget band som har betytt så mycket för mig som dem och det är tack vare dom som jag är den jag är idag. Ja, jag bytte mellan de, dem och dom men förhoppningsvis kommer ingen grammatiknörd och rättar mig.
HAHA, jag är ju själv en. >.<

Absolut apråpå ingenting så är frasen "jag orkar inte" den värsta som finns för mig just nu. För den påminner mig så mycket om min fysiska hälsa och hur jag verkar må dåligt hela tiden och aldrig blir helt och hållet frisk. Det finns inget mer irriterande än att inse att jag inte orkar göra saker som jag brukar göra eller att jag inte hänger med i ett samtal för att jag är för trött för att orka koncentrera mig på vad alla säger. För så är det för mig, jag måste koncentrera mig jättemycket hela tiden för att hänga med.
Förlåt, ni behöver inte läsa eller bry er om det jag nyss skrev för jag klagar jämt på hur jag mår. SLUTA.

För att bryta min klagotrend så kan jag tala om att jag ska till Liseberg och må bra en hel dag (jag kan klaga över det också men det ska jag inte jag lovar!)

"And I'm hearing what you say
But I just can't make a sound"

Nordirland

Mhm, jag ar i Nordirland, sitter i st paul nagonting skolan och latsas ha roligt. Ar sa fruktansvart trott! Jag saknar min sang nagot otroligt...
Just nu vantar vi pa att fa aka och traffa borgmastaren i Newry och sen shoppa lite i Newry for att sedan aka hem (antligen?)!

Jag har bott hos en jattetrevlig tjej som heter Carolyn och hennes familj. Alla ar sa otroligt trevliga och min vardmamma var jattegullig!
Vi svenskar har fatt varit med om massvis med roliga saker som kommer att bli minnen for livet! Fran att forsta kvallen ga ut pa en irlandsk publiknande sak och lyssna pa irlandskmusik, live, till att fa traffa den irlandska presidenten! Det har varit helt otroligt bra!

Dock borjade jag sakna saker hemma (marta) mycket tidigare an vad jag skulle ha gjort om det inte hade varit for att Sofias vardfamilj hade en flicka som var sju ar och helt otroligt sot!

Kan inte skriva mer nu, uppdaterar nar jag kommer hem!
PUSS